25 februari 2012:
Vi har uppehåll i vår avel.
Välkomna tillbaka i augusti 2012.
Den enda undulatuppfödaren vi kan rekommendera i Skåne är Roland Olsson.
Läs mer om honom i artikeln>> Rolands voljärbygge.

Klicka på länken nedan så visar vi hur du enklast gör detta.
Läs mer>> Länka till oss
Var med på en underbar resa och följ våra undulatungar fram till att de är färdiga att hämtas hem.

Vill du ställa dig i kö för en undulatunge från oss - klicka på länken nedan:
Vi är några stycken undulat-uppfödare - flera av oss med mångårig erfarenhet av avel - som söker samarbete med andra undulatuppfödare.
Hanen respektive honan på bilden är från vår egen avel 2006-2007.
Läs mer>> Avelssamarbete
En kall vårdag i mars begav vi oss några mil norrut i Skåne. Vi skulle hälsa på Sandra och hennes familj som förutom barnen Emil och Isabelle även består av maken Johan. Och för att inte tala om alla djur! I huset hittade vi inte bara undulater och nymfkakaduor utan även två katter samt akvariefiskar.
För ungefär ett och ett halvt år sedan (tror jag det var) började jag intressera mig för tamfåglar, berättar Sandra. Först tänkte jag att det bara skulle bli två stycken, men antalet växte snabbt. Nu är vi uppe i tolv stycken undulater och två stycken nymfkakaduor. Just nu bor de här i vårt vardagsrum, men när vi renoverat klart i källaren skall de få ett eget rum där.
Tja, det är ju jag som köpt in dem, men hela familjen har ju glädje av dem. Förutom när man vill titta på teve ibland, inflikar Johan. De kan lätt överrösta vilket program som helst. Vilket vi verkligen kan intyga med det tjatter av fågelkvitter som låg i bakgrunden under hela vårt besök.
Men det är Johan som bygger många av mina burar, berättar Sandra. Nyligen har han till exempel snickrat ihop jättefina häckburar till mig. Och när vi bygger vårt fågelrum i källaren skall han bygga en ännu finare voljär än den vi har nu.
Ända sedan början av vårt besök märkte vi att en av nymfkakaduorna var särskilt intresserad av oss utanför voljären. Bosse, som han visade sig heta, fick därför komma ut ur voljären för att hälsa på oss. Men först efter att rummet kattsäkrats så att inte Jansson och Korven skulle få för sig att jaga Bosse. Han visade sig mycket riktigt vara ett charmtroll som inte var det minsta rädd för oss besökare. Tvärtom hade han inga problem att sitta på våra huvuden eller axlar när tillfälle gavs. Och solrosfrön åt han med glädje från handen.
Ja, Wille var den första jag köpte från er. Han är en så otroligt tjusig normaltecknad viol kobolt. Egentligen hade jag tänkt mig en turkos fågel, men så såg jag bilderna på Wille och då föll jag totalt.
Sedan ställde jag mig rätt så snart i er kö igen, för jag ville ju hitta en fin hustru till Wille. Och jag hann precis få en hona från er sista kull för säsongen. Det var verkligen på håret, för jag var ju dessutom tvungen att konkurrera med er eftersom ni ju själva var ute efter honor. Men till slut kunde jag hämta hem Vibeke – en verkligt stor och fin hona som är vackert normaltecknad kobolt.
Wille är en försiktig, snäll och vänlig undulat. Han är lite nyfiken, men inte speciellt tam utan håller sig gärna på lite avstånd. Vibeke däremot är en tuff brud. Det har hon varit ända sedan början. Hon är den som gärna utmanar ledarhonorna! Hon var faktiskt den vildaste av dem alla när vi klippte klorna på dem häromdagen, berättar Johan. Att bli hållen är inte populärt!
Ja, det stämmer säger Sandra. Framför allt är det viol kobolt i alla varianter som får mitt hjärta att banka lite extra. Och vi kan inte annat än att hålla med. Viol kobolt är ju vår favorit också.
På väg hem i bilen kunde vi inte låta bli att spekulera i vilka vackra ungar det skulle kunna bli när Vibeke och Wille skall häcka - mycket spännande! Det skall verkligen bli kul att följa med i häckningen med sådana fina fåglar :-)